Charlottes blogg ♥

Ibland är musik som en tröst för själen. Något man kan vända sig till när man vill ha något mer, något som får en att må lite lite bättre. Ibland vet jag precis vad jag behöver för att må bra. Sophie Zelmani är en artist jag återkommit tills sen jag var sjutton år och köpte mina två första skivor med henne. Det kanske låter lite sjukt men hon är min på något sätt. Min tröst, min trygghet, något jag vet alltid kommer vara densamma, kännas densamma. Och det är väl precis så med sån musik som tröstar, när man känner sig lite för ensam, lite för nere, lite för liten, att det blir till egens lilla privata tillhåll. Precis såna kvällar när det är lite för mörkt på nåt sätt. Usch vilken pretantiös text, precis sådant jag själv avskyr att läsa, men det kan inte beskrivas på något annat sätt om ni förstår hur jag menar ;-)

En av de bästa, happier man, kan ni lyssna på här. Dreamer gillar jag också. Och det här är världens finaste kärlekssång! Den här med. Men äsch ni fattar, alla är bra. Och hennes låtar kommer alltid att finnas, vad som än händer. Det känns bra.

Update: Filmmusik till Corpse bride! Det visste jag inte. Så fin video!